angelshadow

Tänk egentligen vilka olika liv vi människor lever...
Rätt fantastiskt.
Det kan skilja såååå mycket mellan jämnårigas liv..
En del skaffar barn tidigt, andra åker runt och reser.
Andra pluggar tills de blivit gamla och andra hoppar av plugget redan på gymnasiet.
Vissa är kriminella, andra inte...

Har väldigt olika personer i min bekantskapskrets.
Ibland tänker man på om man valt rätt väg...
Men jag vet att det har jag.
Jag vill jobba, vill tjäna min lön, komma hem till mitt hus där min sambo är och våra djur. I framtiden kanske även våra barn.
Jag vill umgås med mina vänner och jag vill leva mitt liv med min sambo.

Jag vill inte bo själv, vara singel, festa varje helg, vara på gymmet sju dagar i veckan för att jag inte har nåt liv, sitta o äta middag själv varje dag... Nä det är inte min grej. Jag blir inte lycklig av ensamhet, festande, en sk kanonkropp och ett dietliv... Nä sorry det får de hålla för sig själva.

Man lever en gång (förhoppningsvis fler) och då anser jag att man ska Leva och må bra =)
Funkar såklart inte alltid, men försöka kan man =)

Jag förstår mig inte på den delen av mina vänner som är ute varje helg längre. Förut förstod jag, men inte längre. Växt ifrån den biten.
Eller de som aldrig har tid och träffas för att de måste till gymmet varje dag.
Sjukligt anser jag. Är man så beroende som några av dem är så tycker jag bara synd.
Skaffa sig ett liv kanske?
Särskilt synd är det om en av dem som pga all träning blivit dålig av det. Tror du denna personen ångrar att de slet ut kroppen? Ja! Tycker så himla synd. Varför inte göra det måttligt från början. Denna konstiga värld där utseende betyder allt för vissa.


Barn... Jag älskar barn. =)
Har vänner som har fått barn och det är ju sååå kul att leka med dem.
Det är så kul när man får passa dem lite då o då...
Vem vet, en dag kanske en annan oxå har barn..
Mys!

Jag är j-vligt stolt över mig själv faktiskt. Det tycker jag alla ska vara iofs.
Jag har köpt alla möbler jag äger själv, har köpt tre bilar, betalat mitt egna körkort och inte låtit mina päron betala det åt mig, jag har jobbat sen jag var runt 14 år och alltid köpt mina egna grejer...
Jag har skaffat mig skinn på näsan och säger vad jag tycker.
Jag vägrar ta skit och vägrar ta åt mig av all skit som finns i denna sjuka värld.
Jag ger allt till mina vänner så länge de gör mig detsamma.

Jag älskar detta livet faktiskt.. Pusselbitarna börjar falla på plats nu.
Jag vet att jag lever det liv jag vill, sen att det kan finjusteras det är en sak...
Men så länge man tänker positivt de flesta stunderna så är det faktiskt härligt att leva.

Lever ni det liv ni vill?


Kraaaaam **