angelshadow

När vi växer upp så får vi lära oss en massa saker . Vi lär oss att borsta tänderna, vara snälla och lydiga, gå i skolan med plutifikationstabeller och massa annat som vi måste kunna, enligt omvärlden. Men ingenstans får vi lära oss hur vi förhåller oss till våra själar, vår självkänsla, vår andlighet och vår kontakt med andra dimensioner. Börjar vi höra röster så är det psyket nästa med massa piller för att döva ner oss.... Likadant när man känner saker eller ser saker...

Jag är en av dem som aldrig trodde jag skulle tro på andevärlden.
Men nu gör jag det!
Jag hade velat öva upp min förmåga för att kunna hantera den. För har man inte kontroll på den så är det ingen lätt match.

Har du nånsin känt nåt?

Du kan ju tänka som så att om det plötsligt kommer en sinnesstämning som inte känner igen hos dig just nu, om det är en sinnesstämning som kommer utan orsak, då kan det vara du som känner av en ande som vill visa hur h*n känner, och vill kommunicera med dig, eller så kan det vara energier från en person i din närhet.

Känslor kan även komma via tankeöverföring, men oftast då omedveten, från en person som tänker på dig just då, men är långt borta.

Detta ämnet är stort...
För mig är det större än stort.
Hur går man vidare med det?
Hur hanterar man det?


Finns det fler därute som känner som jag?