Vila I Frid!
Det var min mamma.
Hon grät.
Det värsta jag vet det är när min mamma gråter.
"Jag har en tråkig nyhet" sa hon i luren.
Jag kände redan då hur min puls började slå fortare.
När hon sedan fortsatte med "G orkade inte mer"...då började tårarna rinna nerför mina kinder.
Fan, varför... varför han, varför nu, varför dö...
Tycker livet är så orättvist ibland.
Lider verkligen med familjen. Kramar till dem alla *
Döden betyder ingenting. Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum. Jag är jag och du är du. Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande. Kalla mig vid mitt vanliga familjära namn. Tala till mig på samma sätt som du alltid brukade göra. Ändra inte ditt tonfall. Håll sorgen borta från din röst. Skratta tillsammans med mig, som vi alltid brukade skratta åt vardagens småting. Var med mig. Le med mig. Tänk på mig. Be för mig. Låt mitt namn fortsätta vara en del av din vardag. Livet betyder detsamma, ingenting har skett som förändrar det. Livet går vidare för att det måste gå vidare. Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap. Varför skulle du sluta tänka på mig bara för att du inte längre kan se mig? Jag väntar på dig, alldeles i närheten. Allt är bra.
* * *
"Vi ses, men skynda inte"
Kraam Angel
